Exportguiden

Det första som måste undersökas är om det finns ett frihandelsavtal mellan EU och marknaden som du ska exportera till. EU har frihandelsavtal med följande länder:

Albanien, Algeriet, Andorra, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Cariforum-staterna*, Ceuta och Melilla, Chile, Colombia, Comorerna, Costa Rica, Ecuador, Egypten, Elfenbenskusten, El Salvador, Fiji, Färöarna, Georgien, Guatemala, Honduras, Island, Israel, Japan, Jordanien, Kamerun, Kanada, Lesotho, Libanon, Liechtenstein, Makedonien, Marocko, Mexiko, Moldavien, Montenegro, Namibia, Nicaragua, Norge, Panama, Papua Nya Guinea, Peru, Samoa, Schweiz, Serbien, Singapore, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea, Swaziland, Tunisien, Turkiet, Ukraina, Vietnam, Västbanken/Gaza samt Östra och södra Afrika (ESA-staterna: Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe)). 

*Cariforum-staterna: Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Jamaica, S:t Kitts och Nevis, S:t Lucia, S:t Vincent och Grenadinerna, Surinam samt Trinidad och Tobago.

När du väl konstaterat att det finns ett frihandelsavtal mellan EU och det land som du ska exportera till kan du undersöka om det lönar sig att sätta dig in i ursprungsreglerna eller om produkten redan är tullfri även utan frihandelsavtalet. Många produkter är redan tullfria vid import oavsett vilket land de kommer ifrån, kontrollera ifall produkterna som du ska exportera omfattas av tullar eller om de redan är tullfria oavsett ursprungsland. Du kan kontrollera tullsatser för cirka 120 olika länder i databasen Access 2 Markets, du behöver veta vilket HS-nummer som din produkt har för att kunna söka på tullavgifter.

Ifall det är en skillnad på tullen baserat på om du använder frihandelsavtal eller inte så är nästa steg att undersöka ursprungsregeln för din/dina produkt (er). Ursprungsreglerna i frihandelsavtalen baseras på HS-nummer. Ifall du har HS-nummer för den/de produkt (er) som du ska exportera hittar du ursprungsregeln genom att antingen undersöka i Access 2 Markets under rubriken "Rules of origin" alternativt gå in direkt i frihandelsavtalet och manuellt söka upp det HS-nummer som din produkt omfattar. Eller så kan du välja det enklaste sättet genom att använda Business Swedens ursprungsregelverktyg – Rule of Origin Tool (RoOT) och göra en sökning på HS-nummer och direkt få fram ursprungsregeln för den
eller de länder som du är intresserad av.

Ursprungsregeln för en viss produkt är specifik för just det HS-numret. Ursprungsregeln för ett och samma HS-nummer kan skilja sig åt mellan EU:s olika frihandelsavtal och det är därför viktigt att undersöka vad som gäller i just det avtal man är intresserad av. Det finns 4 huvudsakliga typer av ursprungsregler:

Helt framställd – den här typen av regel innebär att produkten ska vara helt framställd inom EU för att uppfylla ursprungsregeln och kunna handlas under frihandelsavtalet. Det är framförallt livsmedel och jordbruksvaror som har krav på att vara helt framställda. Vad som anses med helt framställd definieras i respektive frihandelsavtal men det kan t.ex. innebära att för mejeriprodukter så måste djuret som mjölken kommer ifrån vara uppväxt inom EU.

Nummerväxlingsregel – den här typen av regel innebär att slutproduktens HS-nummer ska vara annorlunda än HS-numren för de insatsmaterial som ingår i produkten*.

Till exempel får ett hänglås (som klassificeras på HS 8301) innehålla material som klassificeras på vilka nummer som helst förutom HS-nummer 8301. Ifall hänglåset tillverkas av stålgöt på HS-nummer 7224 och aluminiumprofiler på HS-nummer 7604 så uppfyller låset ursprungsregeln eftersom inget av insatsmaterialen har samma HS-nummer som HS-numret för själva hänglåset.

*I alla frihandelsavtal finns det en så kallad toleransregel som medger att icke-EU-material på samma HS-nummer som produkten ändå får användas (trots att det är en nummerväxlingsregel) så länge värdet av icke-EU-materialet på samma HS-nummer som produkten inte överstiger 10% av produktens pris. Toleransregeln är 10% i de flesta avtal men 15% i ett fåtal avtal. Begränsningen av insatsmaterial på samma HS-nummer gäller endast HS-nummer på samma nummer som produkten som inte har EU-ursprung. Material med ursprung EU får användas i hur stor utsträckning som helt, oavsett HS-nummer. För att bevisa att ett material har ursprung inom EU krävs en leverantörsdeklaration, det räcker inte med att veta att tillverkningen är i en EU-medlemsstat. Länk till en mall för långtids-leverantörsdeklaration finns här.

Så baserat på exemplet ovan så tillverkas hänglåset denna gång av stålgöt (HS 7224) och nycklar (HS 8301). Nycklarna klassificeras på samma HS-nummer som hänglåset (HS 8301) och för att uppfylla ursprungsregeln måste insatsmaterial tillverkas på ett annat HS-nummer än HS-numret för slutprodukten. Det går dock att använda material på samma HS-nummer som produkten så länge som värdet av just det materialet inte överstiger 10% av produktens pris fritt fabrik. Om tillverkaren säljer hänglåset för 20 kr och kostnaden för nycklarna som ingår är 1 kr så utgör kostnaden för nycklarna (som klassificeras på samma HS-nummer som produkten) endast 5%. Eftersom kostnaden för materialet på samma HS-nummer som produkten understiger 10% så uppfyller hänglåset ursprungsregeln med hjälp av toleransregeln.

Värderegel – den här typen av regel sätter en begräsning på värdet av icke-EU-material som ingår i produkten som ska exporteras. Till exempel får ett par glasögon (HS 9004) som exporteras till Sydkorea innehålla material (till exempel bågar, skruvar, muttras, glasögonglas) från länder utanför EU så länge värdet av det materialet inte överstiger 40% av glasögonens pris fritt fabrik. Glasögonen tillverkas i Sverige genom montering av bågar, glasögonglas, skruvar och muttrar. Allt insatsmaterial köps in från länder utanför EU och dessa material kostar:

Bågar             10 kr
Glasögonglas 20 kr
Skruvar          1 kr
Muttrar           1 kr

Totalt blir kostnaden för material 32 kr och företaget säljer glasögonen för 100 kr, kostnaden för material utgör då 32% av priset. Eftersom kostnaden för material utgör mindre än 40% av produktens pris fritt fabrik så uppfyller glasögonen ursprungsreglerna i handeln med Sydkorea. Hade kostnaden för material överstigit 40% hade företaget delvis behövt använda material med ursprung inom EU för att uppfylla ursprungsregeln. Det hade fortfarande varit möjligt att använda material från länder utanför EU så länge värdet av det materialet inte överstiger 40% av produktens pris. Ifall kostnaden för allt materialet utgör mer än 40% måste företaget kunna bevisa att materialet vars värde står för mellan (minst) 40-50% av värdet har ursprung inom EU. Detta bevisas genom en leverantörsdeklaration.

Som exempel kan vi anta att priserna för materialet till glasögonen istället har följande priser:

Bågar               10 kr
Glasögonglas   50 kr
Skruvar             1 kr
Muttrar              1 kr

Totalt blir kostnaden för materialet nu 62 kr vilket överstiger 40% av priset på 100 kr. Om glasögonglaset köps in från en leverantör inom EU kan tillverkaren av glasögonen be om en leverantörsdeklaration som intygar att glasögonglaset har ursprung inom EU. Ifall tillverkaren av glasögon får en leverantörsdeklaration som intygar att glasögonglaset uppfyller ursprungsreglerna i avtalet med Sydkorea kan exportören av glasögonen räkna bort kostnaden för glasögonglaset eftersom det anses vara EU-material vid export till Sydkorea.

Regel som kräver specifik tillverkning

Vissa produktgrupper har en regel som kräver en specifik bearbetning för att slutprodukten ska få ursprung inom EU. Exempel på en sådan varugrupp är textilvaror och kläder. För att en skidjacka ska uppfylla ursprungsreglerna vid export till Schweiz så ska jackan tillverkas utifrån garn. Det betyder att det går att använda icke-ursprungsgarn i tillverkningen av jackan men däremot inget icke-ursprungsmaterial som är mer bearbetat än garn. Det går alltså inte att använda icke-EU tyg och tillverka en skidjacka av det utan även tyget måste vävas inom EU för att jackan i sin tur ska uppfylla ursprungsregeln.

När du väl konstaterat att det finns ett frihandelsavtal med landet du ska exportera till och att du uppfyller ursprungsreglerna i avtalet måste du utfärda rätt dokumentation för att din importör ska kunna dra nytta av förmånstullen. Vilket intyg som ska utfärdas beror på vilket avtal du ska använda, det finns olika intyg i olika avtal.

EUR.1 och faktura-/ursprungsdeklaration

I de flesta avtal går det att använda ett intyg som heter EUR.1. I de senaste frihandelsavtal som EU förhandlat finns det ingen möjlighet att använda EUR.1 eller någon annan typ av certifikat utan där går det enbart att använda någon som heter faktura- eller ursprungsdeklaration. Ifall du exporterar varor vars värde överstiger 6 000 euro behöver du tillstånd från Tullverket för att faktura-/ursprungsdeklarationen ska vara giltig. Det finns två olika typer av tillstånd beroende på vilket land du exporterar till. Du kan läsa mer i Frihandelsguiden om vilket tillstånd som
krävs till vilka länder.

EUR.1 utfärdas av Tullverket eller handelskammarna i Sverige på exportörens begäran. EUR.1-blanketter tillhandahålls av bl.a. Lamanica logistikservice. Se nedan för exempel på hur en EUR.1 kan se ut:

Se nedan för exempel på hur en faktura-/ursprungsdeklaration ska se ut: På engelska är texten följande:

The exporter of the products covered by this document (customs authorization No … (1)) declared that, except where otherwise clearly indicated, these products are of … (2) preferential origin.

Observera att texten i faktura-/ursprungsdeklarationen skiljer sig åt något beroende på vilket avtal som används. För mer information se Frihandelsguiden.

EUR-MED-intyg

Förutom EUR.1 och faktura-/ursprungsdeklaration finns även ett certifikat respektive fakturadeklaration som kallas EUR-MED. EUR-MED-intygen kan endast användas vid handel mellan vissa länder i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Under vissa omständigheter måste ett EUR-MED-intyg användas vid handel mellan dessa länder. Kontakta oss på exporttekniska avdelningen om du har fler frågor kring EUR-MED.  

Varucertifikatet A.TR.

EU och Turkiet har ett avtal om en tullunion. Tullunionen innebär att varor som är i fri omsättning i Turkiet kan importeras tullfritt till EU och vice versa.

Med fri omsättning innebär att produkterna är införtullade och att alla skatter och avgifter är betalda. Produkterna kan alltså från början ha importerats från exempelvis Asien men så länge importören i Turkiet har betalat tullar för varorna i Turkiet går det att importera samma varor till EU utan att betala tull.

Tullunionen omfattar de flesta industrivaror men dock inte jordbruksvaror. För att bevisa att varorna är i fri omsättning används ett varucertifikat A.TR. Certifikatet utfärdas av Tullverket eller ifall företaget har regelbunden export till Turkiet kan de ansöka om tillstånd från Tullverket att själva utfärda sina certifikat med en egen stämpel.  

Blanketter för A.TR.-certifikat säljs av Lamanica Logistikservice.

Exempel på ett A.TR. utfärdat av exportören själv enligt det "förenklade förfarandet":

När du utfärdar ursprungsintyg är du själv ansvarig för att produkterna du exporterar uppfyller reglerna i EU:s frihandelsavtal. Vid en eventuell kontroll från Tullverket måste du med handlingar kunna styrka att du uppfyller reglerna. Ifall du har egen tillverkning kan det räcka med att du gör en kalkyl och beskrivning av tillverkningen för att visa att du uppfyller ursprungsregeln men ofta är även tillverkare beroende av att material som används i tillverkningen också har ursprung inom EU (se exemplen ovan på nummerväxlingsregeln och värderegeln). Den enda giltiga handling för att visa att ett inköpt material har ursprung i EU är en leverantörsdeklaration.

Leverantörsdeklaration är ett ursprungsintyg som används inom EU för att bevisa att produkterna eller insatsmaterialet har ursprung inom EU. Ifall du behöver bevisa att ett visst material som du köper har ursprung inom EU ska du efterfråga en leverantörsdeklaration från din leverantör. Din leverantör ska då undersöka om produkten som den levererar till dig uppfyller reglerna i EU:s olika frihandelsavtal. Ifall produkten uppfyller reglerna kan leverantören utfärda en leverantörsdeklaration. Leverantören behöver aldrig informera om mer än att produkterna uppfyller reglerna i EU:s olika frihandelsavtal eller ej. Business Sweden har en mall för långtidsleverantörsdeklaration (som kan vara giltig i upp till två år) som nås här.

Precis som exportören är ansvarig för att varorna som exporteras uppfyller reglerna är leverantören som utfärdar en leverantörsdeklaration ansvarig för att innehållet i deklarationen är korrekt och att leverantören har den styrkande bevisning som krävs vid en eventuell kontroll från Tullverket.